Article

63905

Hej.

Läs nu det här.

Jag utgår ifrån att de flesta känner till mig på ett eller annat sätt. Om inte som VD i aktiebolaget SM Corp så kanske för att jag har varit med i riksdagen under lång tid. Samt att jag har varit president i tre månader i sträck innan Nenne tillträdde förra månaden. Jag väljer att inte ställa upp igen just nu eftersom jag inte har samma tid irl över sommaren (mer jobb, mer utomhusaktiviteter, mindre och mer oregelbunden datortid). Har sagt att september/oktober är tidigaste månaden som jag kan tänka mig ställa upp som president igen, för att jag bedömer att det inte vore rättvist mot Sverige för mig att ställa upp tidigare när jag inte har tiden som behövs för att göra ett bra jobb.

Historia

Under min tid som president fortsatte Sverige att vara ockuperat av Litauen. Jag försökte med all kraft få vår dåvarande allians Phoenix att samarbeta tillräckligt för att hjälpa oss slå oss fria. Kontentan var att starka Anti-G7 länder som Serbien och Kroatien inte var det minsta intresserade av att hjälpa oss. De vill endast köra sitt eget race och ser oss som en bra drain för Litauen, så Litauen inte åker runt och härjar för mycket hos dem. Andra starka Anti-G7 länder i Phoenix som Grekland, Israel och Iran var mer positivt inställda till att samarbete med oss. De ser att Sverige gör fruktansvärt mycket mer skada mot Litauen om vi faktiskt har land att kämpa för. De kunde kanske eventuellt möjligtvis tänka sig att hjälpa oss i större utsträckning, men i slutändan ville de inte ge upp att ha egna kolonier till förmån för att kunna skicka mer skada till oss.

Det som hände då var att jag konstaterade att Phoenix som icke tillräckligt bra fungerande allians aldrig någonsin skulle kunna hjälpa Sverige tillräckligt mycket för att vi skulle kunna slå oss fria. Då ansåg jag att det var dags att lämna alliansen, vilket jag gjorde. Min förhoppning var att vi skulle kunna hitta/skapa en ny allians som faktiskt bryr sig om att inte ha sina medlemsländer ockuperade. Detta hände även, fast den alliansen som skapades vid namn Spectres valde att gå den enkla vägen och helt enkelt inte inkludera Sverige. Att ha med Sverige skulle ju vara jobbigt för dem för de skulle då binda upp sig att slå för oss, snarare än att kunna expandera själva.


Karl XII stands for Sweden!


Verkligheten

Vi sitter grundligt sagt i skiten. Ingen med tillräcklig slagkraft är beredd att hjälpa oss i den mån vi behöver, just eftersom vi agerar som så bra drain för Litauen. Sverige har på senare tid försökt att undvika att slå i Svenska RWs dels för att visa att Litauen leker runt på andra ställen då och dels för att vi ska visa för Anti-G7 länder att Sverige kan vara organiserat och starkt nog för att ha betydelse och påverka strider. Detta har inte riktigt funkat. Främst tror jag för att svenska MUs inte har någon ekonomisk motivation att följa statens order då staten inte har någon MU utdelning nu. Vi sitter ju där utan skatteintäkter, så staten skulle inte ha råd att ha så mycket utdelning ändå. Men vi har varit delade mellan att slå i Svenska RWs, mellan att jaga BH medaljer och mellan att följa statliga ordrar. Vissa MUs som Solution slår ofta precis där de känner för det där de tror att det kan ge effekt, så de faller ofta inte in i någon av ovanstående kategorier.


I dagens läge pratas det mycket om en NAP med Litauen. Vi fick ett helt okej erbjudande av Litauen i slutet av min sista period som president och det grämer mig massor att jag inte gick med på den. Nu kommer vi troligen inte få samma bra villkor som då.

Jag anser alltså att så länge det finns någon chans över huvud taget för oss att kunna slå oss fria så ska vi kriga. Nu har vi ingen chans whatsoever att långsiktigt återerövra vårt land. Det går bara inte. G7 är för många och har för bra statlig ekonomi, och Anti-G7 vägrar binda upp sig att hjälpa oss.

Under sådana omständigheter bedömer jag att om ett bra avtal kan nås så bör vi ta det. Staten bör ha som främsta mål att få Sverige på kartan igen, för många spelare slutar då vi fortsätter stå här utan land månad ut och månad in.

En NAP är alltså ett kortare fredsavtal där Sverige får möjligheten att få tillbaka lite men inte all land, mot att vi låter bli att slå mot Litauen under perioden som avtalet varar. Ett bra avtal inkluderar områderna Svealand och Vestlandet, och i förlängningen Trondelag eftersom vi behöver den för att komma till Vestlandet. Dessa områden är de enda Sverige egentligen behöver för att komma igång igen. Alla andra områden är bara bonus. Ja, Vestlandet är Norskt men vi svenskar har sen området skapades lagt anspråk på den, och norrmännen har inte direkt chans att slå sig fria heller. Vi kan dela med oss av skatteintäkter från Vestlandet med norrmännen om vi känner för det.

Under den tiden som fredsavtalet varar skulle staten då kunna få mer intäkter. Vi skulle kunna köra igång en MU utdelning igen. Vi skulle ha en egen produktmarknad och användning av vår valuta SEK. Vi skulle få tid att hitta en vettig allians.

Vi skulle som land kunna spara ihop och förbereda oss ordentligt inför att avtalet löper ut. Förhoppningsvis då stå redo med mat, gifts och vapen och allierade för att ge Litauen en ordentlig fight om våra områden.

Angående det där med stoltheten om att Svenskar aldrig skriver NAP på den förlorande sidan så har stoltheten försvunnit av 7 månaders ockupation. Som jag ser det så bryr sig andra länder inte om oss just för att vi vägrat sluta slåss. En NAP är enda sättet för oss att på riktigt sluta slåss under en tid, så att andra Anti-G7 länder ska kunna känna av Litauens styrka och inse att de faktiskt behöver binda upp sig att hjälpa oss.

Depressed girl is depressed.



Inbördeskrig?

Nu är det ett inbördeskrig på gång, startat av Daenyboi. En massa svenskar av ren princip verkar vara emot ett fredsavtal, utan att komma med något rimligt förslag på hur vi annars skulle återfå land. Vi behöver variation i tillvaron. 7 månader utan land är urtråkigt. Jag förstår att massor med svenskar slutar när inget händer. Inbördeskrig ger definitivt variation i tillvaron, men det är kraft som vi egentligen hade kunnat lägga mot litauen. Jag tycker det är deprimerande att svenskar så blint tjatar om stolthet utan att ha en plan för att återta vårt land. Samtidigt hotar spelare med att lämna landet ifall ett avtal skrivs. Hur tänker folk egentligen?

Vad anser jag då angående det här inbördeskriget? Sjukt onödigt att slösa resurser på det... Att med våld tvinga igenom något som folk ändå hade kunnat rösta för. Vilken sida står jag på? Det beror på hur fredsavtalet ser ut. Får vi svealand, trondelag och vestlandet och samtidigt kör igång någon form av MU utdelning för att motivera svenska MUs att inte slå i svenska RWs och bryta avtalet så vi blir av med de områderna igen så visst, då anser jag att det är ett bra avtal och värt att köra på. I så fall är det befogat att vara loyalist.

Om avtalet däremot inte har med svealand, trondelag och vestlandet så är det inte lönt att ha ett fredsavtal. Det är bara de områderna som är av större betydelse i sammanhanget. Får vi dem så är allt väl, men får vi dem inte så är det ett dåligt avtal och då kommer jag vara rebell.



Hinner ett avtal inte slutas innan inbördeskriget börjar så är jag loyalist då jag anser att Rahl har rätt att försöka genomföra det han vann valet med - att skriva ett (bra) fredsavtal.


Combined cleavage+facepalm in same pic! Win!

Previous article:
Regeringen och politisk aktivitet (12 years ago)

Next article:
Riksdagskandidatur (12 years ago)