Article

Kära kamrater.
För ett par dagar sedan tog jag steget tillbaka in i e-sim efter över 100 dagars uppehåll. När jag slutade spela hade vi knappt 100 invånare, blev anfallna av Litauen och det skulle slåss till höger och vänster. Jag känner nu i efterhand att två månader som president var i grövsta laget, det tog kål på mig. En månad hade räckt gott och väl. Dock så känner man sig som någon större form av mamma när man är president och är skyldig att ta ansvar, två månader i rad blev som sagt för mycket. Vi lämnar det ämnet så länge.

Jag blev mycket glad i min comeback när jag såg att vi fått en mindre babyboom och har något att säga till om. Något mindre roligt var att Dr_Fag och de andra rikspuckona fortfarande spelade och virar det mesta runt sitt lillfinger. Vi får hoppas att det blir en ändring på det hela. Tänk er den lite halvtjocka fräkniga killen på skolgården som gick runt och var allmänt jobbig och irriterande. Det var Bulgarien och verkar fortfarande vara det idag.

Som vi alla vet brukar den halvfeta gingern ha en låtsaskompis, vilket i nuläget är Litauen vad jag förstått. Visst vore det skönt att ge de jävlarna på käften en gång för alla. Det är inte en fråga ifall det kommer hända utan när det kommer hända. Trots mina 100 dagar utan spelande så står jag mig relativt högt i styrkenivå och när det väl gäller så kan ni lita på att jag kommer stå där för er, för mitt Sverige.

Det var så länge sen jag skrev en artikel att jag nästan glömt bort hur roligt det är. På tal om det tidigare jag skrivit om, visst är det så jävla skönt att slå ur underläge? Våga vinna.. eller hur säger man? Hur som helst, så stänger jag inga dörrar i nuläget men jag vill ta en sak i taget, steg för steg.

Första steget har varit att logga in konturnerligt de senaste dagarna och få in en rytm i spelandet. Nästa steg tog jag dock rätt så kvickt därefter, att driva ett företag. Det är kul, något som dock fick läggas åt sidan när jag blev president för att det tog upp för mycket tid. Tredje klivet tog jag idag, gå med i en MU.



Jag funderade mycket och länge om jag skulle lägga ut en slant guld för att få vara med i en guldkantad MU som SSG eller SSG Jr och visa vart skåpet skall stå. Men så tänkte jag lite till, jag är inte den personen. Inget ont emot SSG och andra elitförband, jag är helt enkelt inte den personen, jag vill inte vara elite. Jag är den som håller en gräsrotsnivå. Jag är inte bättre än någon annan, därför kände jag att TSM var rätt för mig. Att gå in och göra min grej på slagfältet och gå nöjd därifrån, battleheros spelar ingen roll längre även om det var min inkomstkälla förut. Nu är det Sverige som gäller, en för alla, alla för en. Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi ådstakomma precis vad vi anförtror oss själva. Ingenting kan stoppa oss.

Vill även tacka till Attax, Nenne, Sulle, Alip, med stab och regering som hållit vårat land flytande och stabilt medan jag varit borta. Samt till alla andra som gör detta till någonting värt att lägga tid på.

Och med dessa få ord förklarar jag även min mediacomeback startad. Håll utkik efter fler artiklar och glöm inte att prenumerera eller rösta.


Previous article:
Presidentkandidatur - Lobbanet (1 year ago)

next article:
Lobbanet sponsrar krig och annat elände. (10 months ago)

Comments(13)